Najs dag i syd

Jag och Klas har sedan en vecka tillbaka inventerat jordbruksmarker i Skåne för Lunds universitets räkning. Studien vi inventerar för handlar om huruvida det finns en skillnad mellan jordbrukslandskap med en våtmark i och jordbrukslandskap utan. På vitt skilda ställen inventerar vi samtidigt var sitt landskap, som är så lika varandra som möjligt på alla plan, förutom att det ena innehåller innehåller en våtmark och inte det andra. Helt klart intressant, men också slitsamt med minst sagt tidiga morgnar. Uppgång vid tretiden varje dag kräver sitt och även själva inventeringen, både sträckorna man måste gå och uppmärksamheten man måste ha är inte helt en dans på rosor. Hur som helst.

Idag, onsdag, inventerade vi områden i Kåseberga-trakten i sydost-Skåne. Fantastiskt fina områden med många små gårdar och hus. Min morgon inleddes vid ett dike där sju skogssnäppor stöttes upp. Kärrsångarna sjöng ikapp och från en nyskördad vall for en nyvaken räv snabbt iväg. Storspov, som vi tyvärr inte sett/hört någon i tidigare områden, fanns här med två härligt drillande fåglar. Sånglärkor, törnsångare, gulärlor - karaktärsfåglar i jordbrukslandskapet överlag - fanns också representerade.

Död, men tillika vacker sandödla.

Karaktärsart för området däremot hoppades jag få in och nog dröjde det en liten stund, men sen satte den igång - kornsparven. Men snart övergick intresset från sparven till något betydligt mer spännande. Från en trädgård hundratalet meter bort hördes ett läte som jag inte direkt kopplade, men snart så. TRÄDGÅRDSTRÄDKRYPARE!!! Jag spelade upp lätet på mobilen för att lyssna efter, och jovisst - det lät precis, precis så. Och återigen sjöng den. Pulsen steg, jag började snabbt marschera mot trädgården. Där fanns endast ett fåtal träd så inte borde det vara svårt att hitta fågeln. Jag letade förgäves i en kvart, hörde inte ett knyst. Sen kom den igång igen, körde två räckor utan att jag kunde lokalisera den. Bara pilfink och rödstjärt satt där. Körde lite playback för att se om den kunde komma fram och visa sig, men icke. Det dröjde ett bra tag innan den sjöng igen, men då började jag ana att något inte stämde. Snart visade det sig att.... Det var rödstjärten som sjöng dels sin egen strof med ttk-sång som slut, och dels ttk-sång helt för sig själv. Världens antiklimax, men what to do? Tur att man håller sig lugn och inte larmar på första bästa.

Vidare inventering och en del fågel rastade i markerna. Framförallt när jag kom ut mot kusten och till den dunge som kallas Taigadungen märkte jag av att ett inflöde skett inatt. Här satt tiotalet lövsångare, tiotalet törnsångare, sex härmsångare, tre grå flug och roligast av allt - en gräshoppssångare som körde korta strofer, mitt inne i en nyplanterad blandskog!

Brunglada

Vidare till Ystad där Världens ände bjöd på två förbiflygande gulhämplingar. Näst på tur käk och därefter till rovfågelmarkerna kring Börringe. Span över sjön och tre svarttärnor drog runt. Uppåt Lemmeströ ett stopp och en av brungladorna som håller till i trakten visade sig från sin bästa sida - trevligt! Även mycket annan rovfågel uppe och snurrade i värmen och på ett par tre stopp kunde förutom otaliga rödglador och ormvråkar även en lärkfalk hängas in. Helt slut efter tio timmars skådning körde vi hem för välbehövd vila/sömn. Tjarå!